fmgteacher

Lördag, klockan är 16.40 och jag är helt slut. Jag lovade visst några ettor att blogga idag...det var ju smart... men man måste hålla det man lovar.


Idag fylldes lokalerna på Kvarngatan 38 med nyfikna, blyga, ivriga, undrande, och glada ansikten. En del utav dessa ansikten var bekanta, en del helt nya. Som tomtens julklappsverkstad skapades det en massa, extra mycket idag.

Filmarna sände live under hela öppet hus, fixade och styrde. Ivriga att visa upp sig. Ivriga att stoltsera. Smustvåor sjöng blues så man darrade i hela kroppen. Lärarbandet ägde och Vickans kardus fick mig att vilja vicka på tårna. Ettor sände radio, mycket bättre än något kommersiellt tjaft. Rådets Värdar guidade triumferande runt. Ljudtekniker såg till att ljud fanns överhuvudtaget. Ja, visst fanns det ljud. Mammor, pappor, mormödra och syskon, kompisar, pojkvänner och flickvänner var på besök. Frågor frågor och frågor. Gamla elever stannade också förbi. Mogna, insiktsfulla eller bara glada. Alla dessa små, för visst var de små, årskurs nio-elever. Förväntansfulla, en del tysta en del frågvisa. Medans jag satt ner och lyssnade på det som just då framfördes på scenen tänkte jag, - Undra vilka som blir nästa års ettor? Vem ska dra i nödhantaget först? Vilka kommer fastna i hissen? Vilka kommer bli kära i någon trea? Vem kommer tappa bort sin tagg? Och vem kommer vara Bender i Breakfast Club? Jag är ivrig att veta...snart nog, för tiden går fort. Usch.

Vilken dag..jag är bortom överväldigad. Alla var så engagerade, drivande, mysiga, glada, proffsiga, duktiga..ja, det är knappt så jag finner tillräckligt med adjektiv. Jag undrar, hur många som kan gå till sitt jobb på en lördag och bara känna sig så lycklig av att se hur helhjärtat alla hjälps åt att informera om sin skola. Inget gnäll hela dagen.. eller? Muahahha, jag vet en som gnällde, och det var INTE en etta!!!

Ordet älska är ett starkt ord. Ibland överanvänds det, ibland används det för sällan. Såhär tänker jag använda ordet älska: Jag älskar mitt jobb, (med undantag när vi inte gör era läxor, inte kollar schoolsoft, är elaka mot varandra, har fötterna på borden, eller inte plockar upp skräp efter er...).

Era leenden gör mig glad, era aha-upplevelser får mig att vilja göra ännu mer, era skratt förlänger mitt liv, era initiativ får mig att bli varm inombords, att se er ta hand om varandra, uppmuntra varandra, att se er utvecklas, bli duktigare, bli säkrare, att se er växa, tro på er själva...bli självständiga..allt det där och mycket mer får mig att utan några som helst problem tycka det är helt ok att jobba måndag-söndag. Allt det där får mig att fälla en tår, eller två kanske, av kärlek.


Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta, varenda en utav er, tom ni som röker, ja tänk, så är det faktiskt. Ni är alla mina ljus och jag är lyckligt lottat som får ta det av era liv, varje dag, tjata, uppmuntra, sjukanmäla, låsa upp, låna ut, påminna, lära, fixa, kopiera...



En trött och lite emotionell bloggare loggar ur och säger:

Glöm aldrig att ni är någons ljus...
Just idag är ni min brasa...