Så där sagolikt...

Jag vill att Systrarna Schwester flyttar in hos mig...

Kubb med Fubb

Så går man hela vägen till himpa, trots tvättid och kläder i torktummlaren och ingen bra kostym till maskeraden. Rotar fram studentmössan och river i kartonger med saker från viden för att hitta någon studentnalle man fick runt halsen.. klamp klamp stress stress.. ok, framme-- En deltagare i lärarlaget FYRA asnice brudar som peppa åt mig och en underbar Kiddist som ställde upp som hjälp i slutet! tack o hej man åkte ut... inte ens fick man kasta 2 mer pinnar.. nej.

Fick man någe cred? fick man någe handicap för att man bara var en? var det någon som saknade en när man gick...

:...... (


Upploppet.

Jag blickar ut mot er. Chocklad, godis, festis och ett och annat tuggummi. Pennor, sudd, iphones, mp3 och andra moderniteter. Det skrivs nationella prov. Pust, host, nysningar och irritation. Det är nationella prov.

Ni styr och ställer, gör så gott ni kan, missar och slarvar, dock gör så gott ni kan. Jag rättar, och rättar, och rättar lite till...de känns som om det aldrig ska ta slut, men det kommer det göra. snart.

Men jag är stolt över er, ni gör alltid så gott ni kan. Och jag ska rätta så fort jag kan.

Glöm inte att ni är någons ljus-även över helgen. Nu är vi inne på upploppet.

<3

Det blir aldrig detsamma.

Under alla mina år på fmg har jag lärt mig att det aldrig blir samma av någonting. Eleverna är aldrig detsamma, de är olika, unika och kloka, ibland okloka när det har destruktiva tankar.

Provresultaten blir aldrig detsamma, arrangemangen blir alltid bättre eller berör på olika vis. Skolmaten, ursäkterna till att få sluta tidigare eller varför man inte kunnat göra läxan.. skämten, hårfrisyrerna eller tolkningen av The Breakfast club för den delen.


Det som ALLTID är detsamma, är min känsla. Värme, stolhet och oro, för er alla, stora som små.

Glöm inte att ni är någons ljus.

RSS 2.0